du & jag
Jag lovade Julia på studenten att tillägna ett helt inlägg till henne här på bloggen och hade tänkt tanken mycket längre än så, för det förtjänar hon. Egentligen hade jag tänkt skriva ett långt, långt inlägg som till och med är påbörjat, men sen insåg jag att det inte behövs. Jag låter den här bilden säga allt istället för hon vet redan att jag tycker att hon är bäst i hela världen. Idag kändes som en bra dag att publicera det här inlägget för idag fyller hon 19 år och imorgon lämnar hon mig för att flytta till Stockholm. Min bästa vän.
Jag kommer sakna dig så mycket.
För länge sedan
Du var kär och jag var kär. Det var mörka novembernätter i en okänd europeisk huvudstad och jag önskade att de aldrig skulle ta slut.
Förr eller senare tar allting slut.
And we'll get lost together
Jag känner mig förvirrad och vet inte vad jag vill eller borde vilja.
Och då lockar London igen. Hittade just två JÄTTEintressanta jobbannonser. Blir rädd när jag tänker på att om femton dagar kan jag åka. Då finns det egentligen ingenting som binder mig till just den här staden längre. Om femton dagar väntar frihet och livet.
848
Just last the year
Ruggigt bra.
VILL
slippa ha ett täcke av is att skrapa bort från kinderna när jag kommer till skolan imorgon
ha vår och pastellglada kläder
flytta till London och komma bort från alla som jag just nu önskar att jag slapp tänka på
vara färdig med boken
sluta vara sjuk
1
Vad konstigt det är att ett år kan gå så snabbt och så långsamt på en och samma gång. Måste säga att jag tagit mig rätt långt på ett år.
Du är så...
- PA100
- studenten
- sommarjobb/jobb
- pengabrist
- dålig matlust
Jag älskade dig
Jag sitter här helt nostalgisk. Har precis kollat igenom så gott som alla mina fotoalbum på datorn, dels för att jag hade tänkt framkalla hundra bilder igen och dels för en ~hEmLIg~ grej. Sitter och ler när jag ser alla bilder från förra året. Och så blir jag lite ledsen, men det hör till. Jag har världens, världens bästa och finaste vänner och jag ska se till att ta till vara på varje stund med er och inte ta något för givet. För det kan man inte.
← lyckades även hitta bilder som fick mig att bli ruskigt sugen på att kapa håret igen (kan typ se hur Moa hoppar upp och ner nu och skriker "ja ja ja!"). Är inte jättelångt ifrån att göra något drastiskt. Hm
Lights will guide you
and the tears come streaming down your face
when you lose something you can't replace
when you love someone but it goes to waste
could it be worse?
lights will guide you home
Jag blir så rädd när jag tänker...
Imorgon blir nog en jobbig dag.
Men på något sätt känns det ändå väldigt, väldigt skönt att få träffa min klass.
Nu måste vi ta hand om varandra, älskade AR07A.
Trots att det alltid kommer fattas en bit av oss.
.
Man tror alltid att sånt här inte ska hända någon som man faktiskt känner.
Jag förstår det inte. Verkligen inte. Och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Vi tänker på dig, Linn ♥
Skor
Inte okej. Satt och klickade lite på Tradera och tror ni inte att dom supermegajävlavrålsnygga skorna som jag har suktat efter i några veckor finns där i min storlek oförskämt billigt? Jag måste ju slå till. Enda problemet är ju NÄR skulle jag använda dom? Eller äh inget sånt nu, varje fest hela vintern är ju räddad för fan. Jag måste ha dom.
Så mycket man kan göra och borde och vill, och mitt i allt så ska man räcka till
Alla hjärtans dag.
Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här.
Nu kan det vara för sent att säga som det är.
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut.
Vi har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut.
Jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut;
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Terapi
Jag bestämde mig för dans till slut så nu har jag varit där och gjort dåligt ifrån mig i piruetterna men det kommer väl när hjärnan hänger med lite mer än såhär första gången efter två månaders vila.
Iallafall, när jag traskade hem i snöstormen med LarsW i öronen så kände jag plötsligt att jag kanske ändå har tagit något steg framåt, uppåt. Helt plötsligt vill jag massa saker efter en dryg veckas apati*. Jag vill köra bil, jag vill slösa bort mina pengar (har massor för tillfället), jag vill leka i snön (nån som är på?), jag vill skriva fantastiska texter, jag vill sjunga högt för mig själv, jag vill öla i smyg i Bryssel, jag vill dansa full och skratta, jag vill allt jag kan. Kort sagt - jag vill må bra och vara glad igen. Och just där i snöstormen så kändes det inte så omöjligt längre.
*apati är ett amazing ord för det beskriver så bra
Om jag fick vad som helst
Eller så skulle jag välja att få sitta på en mörk buss mitt ute i ingenstans och se frostvita träd susa förbi i mörkret, med någon sovandes mot min axel.
Eller så skulle jag vilja bli kysst sent på kvällen under det upplysta Eiffeltornet.
Eller så vill jag bara ha något så enkelt som toffifee, Ahlgrens bilar och en ganska lättklädd Johan i en varm säng med mysig musik i bakgrunden. Det hade varit alldeles lagom perfekt.
Idag har jag tänkt
1. Jag ska vara jätteglad för att mitt liv är som det är
2. Jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig på bröllopet på fredag
3. Mitt hår är hemskt, måste boka klipptid imorgon
4. Jag saknar min gamla musiksmak, måste styra upp och gå tillbaka till lite gamla godingar
och sist men inte minst (den här är djup)
5. Jag är uppe igen, jag är på toppen och jag saknar dig inte längre.
Men jag säger som Alf; men även fast det gått en massa år, kan jag undra ibland hur du mår. Ibland bara.
koaffyr
Imorse kom jag att tänka på ordet kopiöst och nu hittade jag just ordet koaffyr när jag satt och letade synonymer att använda i en dikt (världens idétorka, ska vara klar för respons imorgon... orkar inte skolan). Hamnar nog i samma ordlåda som diffust, suspekt, robust och de andra som vi brukar skratta åt på skolan.
Nu måste jag verkligen försöka skriva. JAG KAN INTE
fobier
Det bästa fobiordet är utan tvekan Hippopotomonstrosesquippedaliophobia - rädsla för långa ord.
Nu ska jag gå och duscha och sen kanske börja lite på någon dikt till arbetet. Sen ska jag sova, tro det eller ej!
jag saknar mina grannar
Så idag saknar jag faktiskt den skumma gubben på sexan som brukade vilja bjuda mig på snus, tanten som varje gång jag klev in i hissen med henne sa "Men vet du, att när jag flyttade in här, då var du såhääääär liten!", den snälle farbrorn i rullapparaten och till och med den läskige gubben ("Men int' bor du här i huse' inte?") på tvåan som jag har varit livrädd för i hela mitt liv. De var iallafall trevliga och visste vem jag var.
