Jag blir så rädd när jag tänker...

Helgen har varit jobbig. Har varit uppe vid olycksplatsen varje dag.
Imorgon blir nog en jobbig dag.
Men på något sätt känns det ändå väldigt, väldigt skönt att få träffa min klass.
Nu måste vi ta hand om varandra, älskade AR07A.
Trots att det alltid kommer fattas en bit av oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0