Separationsångest
Har suttit med världens separationsångest hela dagen. För
1: Studenten. Det är så snart? Vad hände med hundra dagar kvar? Vad kommer att hända när jag inte längre får träffa mina fina fina klassvänner varje dag? VAD SKA JAG GÖRA PÅ DAGARNA?!?! Vart kommer alla att ta vägen? Kommer jag att ha några vänner kvar? Kommer mitt liv sakta men säkert att gå under? Hjälp.
2: Jobbar första passet imorgon. Har pluggat hygien och inser att mitt armband måste av. Känns superläskigt. OBS SNUSKVARNING: Det har suttit där sen april 2006 och nu ska det av. Efter fyra år känns det som en del av min arm. Alltså inte så att det har växt fast (hahaha) men jag kan som inte tänka mig min arm utan det. Dessutom ska det bringa lycka enligt buddhismen OCH en buddhistmunk har knytit det runt min arm. AH hur ska det gå att jobba utan mitt lyckoband?!?! Ska lägga det på en hylla så att det alltid är över mitt huvud (ska tydligen också bringa tur om man är tvingad att ta bort det). Må Buddha vara med mig.
du kanske kan få ha det kvar ändå? (L) fråga!
du kommer lätt tänka på det; min arm kändes supernaken i typ 3 dagar när jag tog av mig peacearmbandet efter endast 9-10 månader
du får la helt enkelt be en annan munk knyta ett nytt band i december, vettja!
JAG HAR EN BLOGG!!