sportlovet 2008

Så var man inne på de sista timmarna av årets sportlov. Resan med Nina var riktigt skön, behövdes kan jag ju lova! Hälften av tiden tillbringade vi nog halvsovandes i sängen, men det var precis vad som behövdes. Blev en jäkla massa springande på stan också, tyvärr hittade ingen av oss särskilt mycket i Stockholm men vi shoppade desto mer i Uppsala istället. Det mest deprimerande jag just nu vet är att vi i torsdags satt i tshirt och solade på balkongen i Uppsala, och nu sitter jag här i snöiga och gråa Umeå istället. Men Nina är ju bäst iallafall. Och i onsdags åt jag mer än någonsin förr och jag har nog faktiskt aldrig mått så dåligt, vi kunde inte gå rakt och det kändes som att någon högg mig med en kniv i magen i flera timmar efteråt. Kan ju inte klaga på kinabuffén iallafall, man fick då så man blev mätt vill jag lova! "Det är min friterade banan!"

Sen bar det iväg mot Gävle, mamma och mormor. Kent i fredagskväll var KANON, kan ju inte säga annat än att jag älskar dom. Fortfarande. Mycket otippat men helt underbart att dom körde En Timme En Minut, det var trots allt min favoritlåt ett tag där 2005. Jag satt och sjöng och njöt rent allmänt av att äntligen få se dom. Gigantisk arena det där.

Har längtat hem ganska mycket på slutet, men nu är jag ju äntligen hemma. Och imorgon får jag träffa några av dom jag saknar mest, känns bra det med. Kommer ett inlägg snart med bara bilder från mitt sportlov också, annars kan ni ju kika bilddagboken senare i veckan om ni vill se, haha.
FÖRLÅT FÖR ATT DET HÄR BLEV VÄRLDENS LÄNGSTA INLÄGG

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0