Gamla tider

Sitter här med världens töntigaste leende på läpparna, bara för att jag suttit i lite drygt en halvtimme och läst mina och Johans första MSN-konversationer med varandra. Det är så gulligt och helt sjukt att det är nio månader sen. Jag blir så sentimental.

Snyggis du är min finaste


EDIT: 21:29 - nu sitter jag och gråter istället, känns som jag sitter och läser den värsta typens dokusåpa. Heheheee tänk så det kan gå. Tur att det blev som det blev
21:34 - nu ler jag igen!
21:38 - okej nu gråter jag för att jag är rörd typ, dags att lägga ner läsandet tror jag. Tvärgo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0