linnéa

Varken mamma eller pappa tror tydligen att jag överlever att vara ensam hemma en vecka... Pappa ringde igår, samtalet lät ungefär såhär.

Jag: "...och nu har jag ätit fiskcrispies med spenatstuvning och fullkornsris till middag."
Pappa: "Va? Till middag? Hemma?"
= pappa tror att jag är helt handikappad i köket och inte kan fixa en lagad måltid. Tack pappa.

Ikväll fick jag sms av mamma efter att jag skickat ett där jag sa att vårat favoritprogram börjar igen på fredag. Mamma svarade "Yes :)!! Du klarar väl inte att spela in det? Puss"... tack mamma (dock måste jag erkänna att jag faktiskt inte har en aning om hur man spelar in det, hehe)

Tack för ert stöd kära föräldrar! Nu ska jag gå och diska (tro det eller ej, kära mor och far). Imorgon åker jag till Skellefteå för studiebesök, tjoho!