linnéa

Det här hände mig igår (=måndag alltså, nu kommer klockan hinna bli över tolv innan det här publiceras men det är alltså skrivet tisdag kväll).
Duktig som jag är hade jag suttit och skrivit klart min episka analys, fem hela datorskrivna A4. Plötsligt drabbas min dator av något okänt och raderar hela analysen från både datorn OCH från usb-minnet. Jag vet absolut inte hur det går till. Det blir iallafall en kedjereaktion ungefär såhär:
Episk analys försvinner -> arg Linnéa -> arg mamma -> ännu argare Linnéa -> mamma får panik, tror att datorn är drabbad av virus -> dålig stämning i hela lägenheten -> Linnéa skiter i allt och går och duschar.
Min mamma är nämligen otroligt paranoid när det gäller virus. Ärligt talat tror jag att hon har mer virusprogram än självaste Bill Gates borde ha för att skydda hela Microsoft och allt sånt. Hon blir iallafall väldigt, väldigt hysterisk när något händer med en dator. Hur som helst gick jag och la mig i hopp om att åtminstone en del av analysen skulle finnas på skolans dator.

Jag kommer till skolan idag, och nej - klart att analysen finns inte där, vad trodde jag liksom? Orkar inte ens bry mig längre, går och gör matteprov (JÄTTESVÅRT). Går och pratar med Carina, får extra tid på mig att göra analysen, allt känns helt okej igen. Alla mina vänner är djupt förstående. Hade afrikansk dans på dansen idag, det var sjukt kul faktiskt! Gissar på att det lutar åt träningsvärk imorgon. Franska, segt men inte helt outhärdligt. Absolut en liten bonus för att det här var sista franskan innan lovet, vi är lediga på fredag och det känns halleluja! Sen cyklade jag ner till stan för att kolla hur mycket pengar jag har på mitt bankkort, väldigt omycket var det men träffade på massa roliga människor och kände mig allmänt taggad på livet trots allt, glad var jag iallafall. Sen kommer lyckan på riktigt.

Jag kommer hem, mamma kommer med en liten pappersbunt och där är min episka analys. Idag tror jag verkligen på gud. Gud heter Lars just idag och denne för mig okände Lars har fixat tillbaka min analys. Tack Lars. Tack gud. Var så glad att jag grabbade tag i dammsugaren med ett leende och sjöng Winnerbäcks Stort Liv hela tiden medan jag dammsög lägenheten. Våttorkade sen hela lägenheten också och nu är det kliniskt rent här i huset vill jag lova.

Såhär är det:
när livet vill pissa på en, då gör det det riktigt ordentligt. Men sen kan det faktiskt komma en jävligt stark vindpust och köra bort det där pisset innan det hinner landa på dig. Grattis. (om du är en sån där som gillar när andra har det jobbigt och du själv har det sådär otroligt bra; vinden kanske kör iväg pisset på nån annan, grattis till dig åter igen isåfall.)