linnéa

Kände att jag behövde lite uppmuntran nu mitt i mitt konstiga humör. Det räckte med Elegi att sjunga med till på högsta volym och den här underbara bilden från Sofiehem 2005 för att allt skulle kännas lite, lite bättre.

Om jag fick välja helt fritt nu skulle jag vilja ha tillbaka Lars W live den 17 november förra året, just den stunden när jag stod längst fram precis i mitten, rakt framför Lars och vi sjöng en hel vers av Elegi med ögonkontakt. Det var fint.
   Eller så skulle jag välja att få sitta på en mörk buss mitt ute i ingenstans och se frostvita träd susa förbi i mörkret, med någon sovandes mot min axel.
   Eller så skulle jag vilja bli kysst sent på kvällen under det upplysta Eiffeltornet.
   Eller så vill jag bara ha något så enkelt som toffifee, Ahlgrens bilar och en ganska lättklädd Johan i en varm säng med mysig musik i bakgrunden. Det hade varit alldeles lagom perfekt.