vår orättvisa värld

Råkade kasta ett öga på tvättrådslappen i mina vantar och det första jag såg var "Made in Indonesia". Den där dumma lappen gav mig världens ångest, fick genast en bild av små indonesiska små barn som under fruktansvärda förhållanden sitter och stickar på mina vantar medan nån jätte till fabriksvakt står och piskar dem om de trappar ner på tempot. Och de där vantarna har jag betalat 19:50:- för. Ett fynd för mig, men den stackars lilla ungen som tjänade 30 öre på mitt par vantar ska alltså leva på det en hel dag och sen gå tillbaka till den enorma fabriken och sticka hundra par vantar till på en vecka för att överhuvudtaget överleva.

Nu kanske det där var en lite extrem bild men samtidigt blir man så medveten om hur orättvist livet är när man börjar tänka på det där sättet. När jag blir äldre och har skaffat mig ett jobb som jag kan försörja mig på ska jag absolut skaffa mig ett litet fadderbarn någonstans i världen att skicka några hundralappar i månaden till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0